Jakt/Fiske

Bäverjakt med elever och Nilsson

Årets Resultat


Vårens jakt på Bäver vart ganska bra!
Innan isen gick var vi ute och rekognoserade på framför allt tre ställen Rytjärnarna vid skolan samt Gaviksbäcken och Skullerstabäcken. Innan vi gick ut på riktig jakt med eleverna övade vi skytte med dem uppe i grusgropen genom att skjuta ballonger med 22lr och öva precisionsskytte med skolans 222Rem.

Första bäverkvällen med eleverna åkte vi till Gaviksån där tyvärr snön låg djup.Trots detta fanns det mycket bäverspår i snön krin dämmet.
Anders W satte sig med några elever vid bäverhyddan, i närheten av där ett spår gick från bäcken in i skogen. Jag och en elev gick längs bäcken och letade efter ytterligare spår vilket vi inte hittade. Anders och de andra eleverna gav också tidigigt upp då det verkade som Bävern inte tänkte komma upp den kvällen.

Andra kvällen åkte hem till Anders W i Sjöland Thomas, Joel och jag satte oss i ett sel vi bäcken på ett , enligt anders säkert ställe. Efter ungefär 15 min hörde vi hur något plaskade i strandkanten. Det var en liten bäver som höll på och böka på andra sidan bäcken bakom några träd. Jag ställde mig beredd för att få den i läge om den skull dyka fram igen, då såg jag en en vuxen bäver i ögonvrån. Den låg alldels stilla i bäcken och tittade på något snett bredvid mig, avståndet var under 15m. Jag borde vars ganska svår att se för bävern då jag stod halvägs in buskaget med ett träd bakom ryggen. Jag lutade mig mot trädet bakom mig och så jag lyfte försiktigt 222:an. Då bävern låg vänd mot mig siktade bakom öronen. Då det var kort håll borde kulan träffa något under siktlinjen, om inte skulle jag träffa rygen för att sedan gå in i vitalt område. I skottet dog den ögonblickligen och började sakta flyta ner längs med ån. Jag räckte bössan till en av eleverna och sprang själv som en tok efter den drivande bävern. Jag var orolig att den skulle sjunka, något som tyvärr hänt vid ett tidigare tillfälle. Jag såg att bävern skulle komma ganska nära land i en å krök. Jag tog mig dit och lutade mig ut över bäcken genom att hålla fast i ett träd, varvid kände hur trädet som jag tagit stöd I började ge vika!  Jag lyckades klamra mig in igen och få tag på bävern någon meter längre fram när den började pressas under en trädstam som lagt sig på tvärs över ån. När jag äntligen fått upp bävern såg jag att skottet hade tagit precis mellan ögonen. Kulan, en 50gr. Sierra Blitz king, hade stansat ett hål som en femkrona några centimeter rakt in i huvudet, inget genom skott. Detta var första bytet med Skolans bössa, en 222Rem Sako Vixen som vi köpte begagnad för ungefär 2000:- , och den kändes mycket bra. Efter skottet kom Anders W med sina elever som inte hade sett något och tyckte det var lite orättvist att vi skjutit så fort.

Tredje kvällen vi var ute åkte jag Thomas, Joel, Patrik och Nilsson till Birgers vik i Eden (Se bild ovan). Vi smög ut på udden och satte oss på berget ungefär 100m från hyddan. Isen hade precis börjat släppa greppet om land och öppnat långa råkar kring stränderna. Så fort vi satt oss ner såg vi att det var något som rörde sig nere vid hyddan. Det var Bäver!  Thomas som var den som skulle få chansen att skjuta sökte en stadig position med bössan men bävern försvann innan skottchans gavs. Jag hade sagt att han inte fick skjuta om inte kände sig hundra på att få ett bra bogskott på land eller is. Avståndet var för stort för att chansa på ett skott mot huvudet. Thomas smög iväg för att se om det fanns någon bäver längre ut på udden. Medan han smög iväg dök naturligtvis åter fram en bäver i råken utanför hyddan. En som glatt kravlade upp  på isen och väntade tills Thomas hunnit nästan hela vägen tillbaka. Strax innan Thomas kom dök naturligtvis Bävern ner i råken igen och försvann. Thomas satte sig och vänta på att en bäver ånyo skulle dyka upp medan vi andra lade oss i gräset och lyssnade efter Morkullor (slöade/spanade). Återigen dök en bäver upp och denna gången en liten som så småningom faktiskt klättrade upp på isen. Jag såg hur Thomas tog stöd med bössan och andades djupt men han verkade inte vara nöjd med något så efter en liten stund bytte han grepp och satte fast vänsterarmen mellan knäna (såg obekvämt men stadigt ut) och så small ett skott. Bävern sjönk ihop och Nilsson kastade sig iväg då jag inte lyckades få grepp om hans koppel. Hela gänget sprang som tokar ner för att fånga in Nilsson innan han fastande med kopplade på något olämpligt ställe. Thomas lyckades genom plurrning få tag i Nilsson. Jag tog loss kopplet och bad honom apportera och kunde dirigera ut honom så att han kunde simma ut till rätt ställe och få tag på Bävern som låg på isen alldeles nära kanten.
Han simmade in och vi kunde se att Thomas hade skjutit ett alldeles perfekt skott i bogen/bröstkorgen, kulan (Blitz king) från 222:an hade mer eller mindre exploderat i Bävern. Ett glatt men plurrat gäng ringde på hemma hos Birger och fick veta han inte var hemma och frun undrade om vi skulle ut och jaga. Hon hade inte hört skottet från 222:an som skjuts 400m från huset en stilla majkväll. Efter vårens jakt måste jag erkänna att mitt förtroende för denna nätta lilla bössa och kaliber har vuxit åtskilligt

Sommarens jakt började med kaninjakt i Skåne. Bengt som vi hälsade på undrade om jag var intresserad av att låna hans 22Magnum och jaga kanin på gården. Det var något som jag inte tackade nej till ni har väl läst COQ ROUGE . Men det var svårare än jag trodde att komma när kaninerna. Så fort jag såg några var det för att de var på väg ifrån mig, efter som de hade sett mig innan jag såg dem Jag försökte smyga mig fram bakom maskinhallen men de stack direkt. Jag provade med att sätta mig ner bakom lite skydd och vänta ut dem efter 30 min var det lika bra att ge upp de visste att jag satt där och tänkte inte komma fram så länge jag satt kvar :-(
Till slut provade jag med att smyga inne i skuggan i maskinhallen sakta fram mot en öppning och lyckades faktiskt få se två stycken kaniner som var stilla. Så fort jag satte mig ner för att få stöd studsade de snabbt in bland buskarna och var borta. Men jag stannade kvar där jag blivit sittande och efter en liten stund kom det en kanin studsande och satte sig ner inom synhåll den föll ihop i skottet. Jag gick och hämtade Nilsson för att se hur det skulle gå att apportera kanin. Han hittade den snabbt och tog den utan tvekan och bar den till mig . Se fotot från vårt Skånska äventyr

Höstens jakt började idag den 25 augusti tillika Nilssons födelsedag. Vi var ute och gick runt på Nordviks marker men tyvärr ingen närkontakt med skogsfågel. Nilsson stod för en färsk löpa, troligtvis tjäder, men jag hörde inget oppflog. Efter lektionerna var jag och Anders E ute på en promenad med hans Finnspets Daisy På nästan tre timmar hade hon ett stånd som vi inte hann fram till. Nåja, jag har pratat med flera jägare som har gått på kullar av orre och tjäder nu i höst så vi får väl hoppas att det bara var det vackra vädret som hade fått gråfågeln att gömma sig. Hittills är heller ingen kanadagås siktad kring Nordvik men vi får väl se hur det blir när de börjar samlas :-)

00-08-27 Var ute ett varv idag och letade vilt. Tog en promenad upp till hamptjärn och hittade en "kull" gräsänder varav jag fick en och de andra simma de lugnt vidare på andra sidan tjärnen. Det blir perfekt att lägga ut vettar och göra ett försök med eleverna nu på fredag. Gick även på en järpkull och hittade av en av dem som satt still på en tallgren och avtecknade sig klart mot himlen. Annars är de otroliga på att gömma sig! Ytterligare en järpe landade bakom lite granris. Efter 10min hade jag fortfarande inte kunnat lokalisera den fast jag var nästan säker på var den satt. gick runt den lilla dungen och försökte hela tiden fokusera den misstänkta granen. Plötsligt flög den iväg, ungefär från väntat ställe, och jag hade inte skuggan av en chans att hinna med. Jag plockade anden (svedde dunen) och flådde järpen. Stekte dem i gryta tillsammans med vinbär och några kantareller jag hittat. Använde olja i grytan så det var riktigt hett. La i anden snart följd av järpen, kantareller och vin. Avslutade med att hälla i grädde efter en 30 min och låta det puttra ytterligare 40min. Gräsanden vart mycket god medan järpen vart lite torr.

00-09-09: Ingen jakt men hörde gässen flyga över Nordvik och jag har lagt in en bild från fjolårets jakt

00-09-14:Älgjakten är över. Ja inte riktigt men nästan. Vi har skjutit fem av de 6 tilldelade vuxna och en kalv. Så nu jagar vi inte förrän i oktober igen. Jag hade turen att få skjuta ett djur även i år,  men man borde lära sig att var lita på sig själv. En älgko kommer promenerande nerför berget på andra sidan hygget , jag bestämmer mig för att hållet är för lång och tänker att den kan nog nästa passare ta. Men så viker hon av ställer sig med bredsidan mot mig, och står alldeles stilla. Jag sätter mig ner och får ett bra stöd mot bena. Jag sköt ett bra första skott, även om hållet var lite långt. När sen älgen kastade i skottet vart jag orolig och pangade på så länge den sprang, med följd av vomskott och insprängd gröt överallt. Hade jag i stället låtit den springa, hade den kollapsat på samma ställe utan att bli vommad :-(  Men, känner man sig osäker som skytt tänker man; tänk om jag höll för lågt eller om den träffade en kvist eller......Så pangar man på så länge den rör sig. Jag tror jag får ställa mig lite mer på skjutbana för att öva behärskning.  Men det känns fint när man ser älgen stappla till och ramla omkull precis när man började oroa sig för att den skull försvinna in i skogen :-)
 

00-09-18:Provade 222Rem med Lapuas helmantel i morse. Det låg några gräsänder ner vid bryggan vid vattenbruk i morse. De flög iväg men landade igen ca. 70m ut. Eftersom jag var och provade de olika laddningarna i helgen visste jag att lapuan var inskjuten på 100m. Jag försökte ett skott med stöd av ankringförbjuden skylten och ena gräsanden föllihop. En trevlig början på arbetsveckan

00-09-24:Idag var jag ute på Skolans marker och provade min och Nilssons nya leksak, ett signal halsband.
Det fungerade bra och faktiskt hittade vi fågel idag för första gången, även om vi inte kom åt den. Halsbandet är inställt på att låta var 15s om inte hunden har hittat något. Det var betydligt mindre känsligt än vad jag trott så att stånd indikatorn lät inte bara när hunden stod, utan även när det var lugnt trav på jämn mark. Det var dock inte något problem de första 5 timmarna men sedan vart det lite väl mycket ståndsignaler. Men vanligtvis förstod man att det inte var fågelkontakt när ljudet varierade i styrka. Men igen, helt klart en ny dimension för oss som inte har kadaverdiciplin på våra hundar eller rapportörer :-)

00-09-29: Vi var ute på morgonen och försökte skjuta oss en Hjort (skyddsjakt) med eleverna. Vi var på plats redan i gryningen och smög ut. Anders W skulle stanna vid havre åkern med tre elever och jag skulle fortsätta upp till nästa lägda. Tyvärr vart det så att när AndersW vinkade fram oss att fortsätta, klampade jag iväg och såg två hindar som stod ute på åkern 70m bort. Jag försökte sjunka ihop och komma ur deras synfält. och berättade för Anders vad jag sett. Han smög fram med studsaren men när han kom i läge var de borta. Typiskt denna oförsiktighet i skogen när man är flera som följs åt. Man räknar med att allt redan är sett och är inte tillräckligt försiktigt. Nåja vi ska nog göra fler försök att komma åt dessa hjortar

00-10-06: Älgjaktsmorgon, dimman låg tät och temp 12°C. Om detta är växthuseffekt säger jag HURRA. Jag minns Oktoberjakt som kalla morgnar med snö i luften och en bitande vind. Vi var bara ute halva laget idag men fick ändå omkull de sista djuren en kalv med ko. Micke som var uppe från Stockholm bara för att vara med i dag var den som lyckades få ner båda djuren.. Nu har vi bara kalvar kvar på licensen vilket betyder mindre organiserad jakt vilket oftast betyder roligare:-)
 

00-10-11:Säljakt??? Anders S ringde igår kväll och undrade om jag kunde komma och sitta och vakta hans odling.
Han hade hittat sälbitna regnbågar inne i kassen. Jag tog med mig några elever och åkte och tittade på odling i morse.
Redan på vägen ut med roddbåten sa en elev att hos såg något stort som dök. Då ingen annan såg något gick vi upp på odlingen och började rigga upp tubkikare och se oss omkring, Då låg det en nyriven regnbåge och flöt i en av kassarna!
Vi plockade upp fisken (se bilden) och började misstänka att vi faktiskt skulle kunna få se säl. Vi stod alla och tittade ut över fjärden då jag till slut såg jag något mörkt i vattnet som inte verkade vara en fågel. Ett sälhuvud cirka 200m in i viken. Jag hann peka ut det för eleverna men inte rikta in tubkikaren innan den dök. Vi stod och tittade efter huvudet när det plötsligt dök upp 2m från en av kassarna, följt av att ett huvud syntes en bit bort efter någon sekund. Jag bestämde att vi skulle åka och hämta min bössa för att ha möjlighet för att skrämma bort den. Risken var överhängande att en stor säl skulle kunna ha sönder kassarna unders sin jakt på fiskarna. När vi kom tillbaka efter ha hämtat min 7mm-08Rem låg en stor gråsäl utanför bryggan. Jag laddade med en 160gr Sierra hp och för att skjuta strax bredvid. Effekten borde få sälen att bli skrämd och tycka att omgivningen var olämplig. Skottet gick och sälen försvann i ett stort plask. Efter 5min dök den upp ca 150m ute på fjärden. Vi rodde ut till odlingen och väntade för att se om den skulle försvinna eller göra ett nytt försök. Efter ett tag märkte vi att det var minst två sälar, en större och en mindre. De höll sig kring odlingen, aldrig närmre än 50m men jag vågade inte skjuta några fler varningskott då risken för rickoshett var för stor. Anders S. var inte glad när vi kom tillbaka till skolan och berättade vad vi sett.
 

2000-10-13:Anders S har idag fått meddelande från Naturvårdsverket att han har rätt att ta bort (skjuta )säl som är nära odlingen!!!!

2000-10-18: Sälen flöt upp!! Jag sköt den igår strax utanför odlingen med 7-08:an. Men såg ingen reaktion den bara försvann. Jag misstänkte att jag fick den och att den skjunkit men kunde inte vara säker. Idag när jag var vid odlingen med några elever hade den flutit upp. Vi har nu fotograferat den och packeterat den för vidaretransport till Veterinärmedicinska i Uppsala (SLU)
Gråsälen = 199kg hanne med magen full av lax     Sälriven Regnbåge hittad inne i odlingen
Lite säldata (från SLU),Den vägde 199kg, hane med magen full av lax och tarmen full av hakmask
Tillståndet från Naturvårdsverket

2000-11-08:Studiedag i fält. Anders W., Ante och jag var ute på skolans område idag och funderade över kaffeelden på hur
vår nya jaktinriktning ska se ut. Ska det vara mot jakt eller naturguide? Anders W hade med sig fläsk som han kryddat
med salt och citron peppar och hade en stekpanna med sig i ryggsäcken, det smakade ljuvligt. Medan i filosoferade över kaka och stekt fläsk letade Jessi harar i regnet.

Tyvärr fick vi inte upp någon hare och drog oss iväg mot skolan vid tolv tiden. Där gick Nilsson och jag upp längs åkerkanten, där vi sett Rådjur tidigare. Ante och Anders hade gjort en kringgående rörelse och
stod i försåt för eventuella rådjur. Vi hittade mycket spår och Nilsson stod för någon fågel som sprang undan i granriset innan den lyfte men Ingen av oss såg något rådjur i regnet.

Vi fortsatte alla tre upp till Hamptjärn där Antes Kia fick komma ut och leta fågel.  Hon skällde några gånger på en tätning men drog vidare efter en stund när vi kom närmre. Ante trodde hon markerade att det nyligen suttit en fågel i trät. När nu alla hundarna hade fått visa att de visste vad det handlade om så var klockan bortåt två och vi funderade på att dra oss hemåt.

När Ante och jag skulle köra ut stoppade Anders W oss och berättade att han sett tre Rådjur ute på åkern. Då jag var den enda som hade kulpipa vart jag den som smög ner för backen medan Anders ställde sig vid björken vid tippen om de skulle smita in i skogen. Vägen ner tog jag genom skogen fram tilll dikeskanten där jag stannade för att spana av åkern. Det dröjde innan jag såg rådjuren på andra sidan åkern alldeles vid körplan, en get och två kid. Jag smög fram i diket och försökte hålla mig så långt ner som möjligt hela vägen till utfarten. Där jag kröp upp ur diket. De tre djuren gick långsamt och betade på andra sidan åkern, precis i skogsbrynet. Jag riktade in mig på den sista kidet och väntade till jag fick rent skjutfält. Det började bli mörkt och rådjuren såg mest ut som grå skuggor genom det regndränkta kikarsiktet. När det sista av kiden stod rent, avstånd ca 120m, och visade bredsidan höll jag högt i bogen och lät skottet gå och vart bländad av mynnigsflamman. När jag kunde se igen stod alla tre djuren kvar med lyfta huven och funderade på vad det var som lät. Troligen small jag på en kvist med kulan varvid riktningen förändrades tillräckligt för en grov bom. Ante dök upp bakom mig och berättade att han suttit med kikaren hela tiden och precis som jag sett hur rådjuren stelnade till och lyfte på huvudena för att sedan sakta dra sig in i skogen. Han skulle åka och berätta för Anders W vad som hänt medan jag gick över och för säkerhets skull kontrollerade skottplatsen. Det enda jag kunde se när jag kom fram var att de hade betat av det gröna gräs som stack fram mellan löven. Inget blod eller uppsparkade spår kunde ses på skottplatsen. Jag gick sakta i stora sick och zack genom dungen för att driva djuren på Anders. När jag kom fram till AW berättade han att när skottet gått och han såg Ante komma var han säker på att allt var över och gick han för att möta honom. Varvid tre små rådjur gick över vägen vid björken där han minuten tidigare stått beredd. Vi gjorde ett försök till för att komma åt rådjuren så att Nilsson och jag gick ner mot sjön för att stänga vägen för dem. Men tyvärr hann de smita undan för oss. Men en jaktdag liknande denna var det länge sedan jag var med om. Detta plus dagens snack/diskussion och gör att livsandarna vaknar ordentligt jämfört med om vi blivit sittande i konferens rum eller liknande. Jag är glad och tacksam för att arbeta på en sådan skola och med sådana arbetskamrater som kan ge mig detta.

2000-11-12: Jag var upp med Nilsson och firade fars dag. När vi bodde i Vindeln betydde det oftast toppjakt efter Orre och tjäder. Idag var det barmark och flera plus grader så ingen snödräkt behövdes. Vi började kring Hamptjärn där vi senast hade kontakt med fågel. Vi gick runt på västra sida av tjärnen och hade kontakt med järpe och något som sprang undan som en tjäder men lät som orre när den lyfte precis bakom granen, och ner för backen utom synhåll :-( Inte mycket att göra men det var spännande att springa genom skogen och lyssna efter nilsson signalhalsband. Han stod inte utan "kröp" fram i spåret efter fågeln. Innan vi åkte hem var vi ut på udden och letade efter någon god anka. Men det syntes bara skrak vilket jag inte var så lockad att försöka smyga mig efter.

Jag tog även en spaningsrunda bort till Skullersta och när jag stod och tittade på Sångsvanarna som låg borta i Sundet såg jag att det låg några Kanadagäss gömda i vassen. Jag gjorde en kringgående rörelse in i skogen och ner mot vägen från bergssidan där jag stannade inne i skogen och letade reda på ett ställe med fri sikt mot gässen. När jag äntligen hittade ett sådant, satt jag ner i blötan och försökte stabilisera bössan. Till slut lät jag skottet gå, en 7grams Lapua Scenar som
jag laddade och kontrollerade i går. Gåsen blev kvar i vassen och de andra skrek sig ut ur vassen men flög inte iväg. Jag
försökte skjuta ytterligare en men det vart bom troligen beroende på att jag glömde tänka på värmestegringen som bössan har :-( Det vart svårt för Nilsson att apportera gåsen då den var stor att släpa igenom vassen. Han simmade och simmade utan att komma framåt, ett tag vart jag orolig att jag skulle bli tvungen att simma ut efter dem. Till slut började dock vassen ge vika och han tog sig centimeter för centimeter in mot stranden med Gåsen. Det visade att jag återigen hade gjort misstaget att skjuta en vuxen = gammal. Den hänger nu nere i källaren och mörar till sig, sedan ska den ner i vin till på lördag då den blir middag. Hoppas den hinner möra till sig till dess så det inte blir om när jag bjöd svärföräldrarna på gås :-(

2000-11-30: Pysseldag på Nordvik. Alla ska förbereda sig för julen genom att baka pepparkakor, knäck eller binda kransar. Vår uppgift var att försöka hämta en julhare. Jag och några elever försvann alltså till skogs med  Anders E, Anders W och Anders R. Det var ju inte direkt perfekt väder snarare lite trist med allt regnande. Vi startade vid krossbanan med att göra upp eld och dricka kaffe och äta mackor. Det var så blött överallt att den medtagna veden vägrade brinn utan vi fick ge oss ut och leta reda på en tjärstubbe innan vi fick en brasa som inte släcktes av det envetna regnandet. AW's stövare, Jessi, sökte under hela tiden vi lekte eldare och fikade, men lyckades inte få någon hare på benet. När vi fikat färdigt Tog AE med sig två elever för att se om de kunde hitta någon toppfågel med hans trädskällare. De skrämde en Tjäder men lyckades inte smyga fram på något stånd innan det gav sig. Vi andra gick ner och tittade på Bäverhyddan som hade reparerats i Mörttjärn nu när bäver dykt upp i tjärnen igen . Det är nog 5 år sen sist det fanns bäver i den tjärnen så vi ser fram mot att sitta där i vår och vänta på bävern.. På tillbaka vägen gick vi på bredd genom skogen där Jessi letade Jösse. Men vi lyckades inte få upp den. Största behållningen under dagen var den att eleverna var positiva hela tiden trots regn, eldningsproblem och magert jaktresultat.

2000-12-21 Planeringsmöte hemma hos Björn. Anders E kom och hämtade mig på morgonen för avfärd till Björn. Anders E. Berättade i bussen om det nya Sportfiske akademin i Forshaga och hur vi skulle kunna gå vidare i våra funderingar mot Naturguider. När vi kom fram till Björn var redan Anders W. och Kerstin där.  Peter L kom strax därpå och vi var alla kallade nu samlade för dagen evenemang. Björn visade på kartan vilket område vi skulle ut i och det
bestämdes att vi skulle med två harhundar, både Peters och AndersW’s. Det såg ut att bli en fin jaktdag med bara några enstaka minusgrader och  ett tunt puder av snö/rimfrost. AndersW tog det östra berget medan vi andra fortsatta längs stigen ner mot sjöboden. Vi stannade dock långt innan och gjorde upp eld. Det tog trots all expertis en god stund innan kaffet kokade och vi kunde fortsätta diskussionen. Peter berättade att Vi kunde räkna med att få ett ungdomsläger från Jägareförbundet förlagt hos oss i början av augusti och att det troligen skulle bli ett ordförande möte i Maj hos oss. Vi funderade lite kring vilka problem och möjligheter som öppnade sig i och med detta. Och medan röken låg i Bölens öga tyckte Peter och Björn att de hörde skall uppe på berget. Vi rusade naturligtvis genast upp på toppen och lyssnade flåsande efter något hundskall men kunde bara hör en älghund nere i byn. Vi fortsatte nerför bergssidan och fick efter tag  kontakt med AndersW som inte hade haft någon kontakt med hare. Däremot berättade han att han sett en tjäder i topp på drygt 150m men då han inte hade kombi fanns det ingen möjlighet att få ner den. När han sa detta måste jag erkänna att jag funderade om jag inte gått med fel grupp då jag som vanligt hade drillingen med kulpipan inskjuten för fågel L Hundarna sökte nu så intensivt att både Peter och AW var säkra på att haren måste ligga nära. Vi gick sakta ner mot myren när AW’s Jessie ylade till och fick igång en hare. AW var senare lur på att det var vi som hade stött upp haren och inte Jessi. Vi sprang som ett gäng yra höns för att hitta det perfekta harpasset. Drevet gick lite hackigt men full kontrollerat, det verkade vara svårt att känna lukten av haren och det vart en hel del småtappter och omtag. Jag hittade en liten fin glänta där hunden verkade ha passerat med haren efter spåren att döma. Jag ställde mig lite inne i en gran för att inte synas för väl och hörde hur drevet  närmade sig …. Och försvann tystnade ett par minuter och närmades sig och ännu närmre och …. PANG !!! Jag hoppade högt när det small AW som i stod 100m ovanför mig inne i skogen på andra siden kullen hade skjutit. Efter en  liten stund var hunden där och det vart tyst. Då var det dags att bryta bössan, promenera upp och gratulera. Det var en fin alldeles vit skogshare som redan fått granris i buken när jag kom fram. Den hade kommit i full fart längs med en liten stig där i skogskanten och AW hade haft fått ha full sving för att hinna med.  Hemma hos Björn över en tallrik köttsoppa (tack igen Björn) bestämdes att AW skulle skriva protokollet, jag och Björn skulle vara justeringsmän och att vi skulle göra ett nytt försök på fredag (med de rådjur som jag sett inne på Fårholmen senaste veckan).

2000-12-29 På jakt efter rådjuren. Jag var upp igår och spårade av området, tyvärr hittade jag inga spår på näset utan endast vid tippen. Passade på att sätta ut tre krokar till laken för att se om det är dags än, den lär ju nappa bäst januari& februari. Medan jag höll på att bila upp hålen såg jag en räv som satt bort på Nordlanders äga som åskådare. När vi gick igenom marken idag använde vi Kerstins springer spaniel Liza som stötande. Hon sökte bra av området, tyvärr hittade vi inga rådjur utan endast massa spår efter räv, dessutom var Lak krokarna var orörörda :o(
Springer spanieln Liza


Fiske

Anledning till att jag satt upp denna rubrik är att jag blivit utlurad till "bra fiskeställen"  av Anders Westlund på jobbet.
Jag har då och då stuckit ut till något av alla dessa idiotsäkra ställen han har berättat om och sällan (läs aldrig) kommit hem med fisk :-(
Nu senast berättade han hur mycket Havsöring som fanns i Inviksån. Det var nästan knappt så att man hann få i masken. Nåväl vårat jaktlag skulle övningsskjuta vid Ullångers skjutbana som ligger vid just vid Inviksån. Med andra ord ett gyllene till fälle att försöka få lite ordentlig öring. Per H och jag var vid ån 16:00 och skyttet skulle börja 17:30. Vi gick och doppade vår mask på alla de ställen som Anders SAGT det alltid stod  fisk. Inget  hände mer än att små (10cm) bäcköringar tog masken från kroken. När skyttet började vart Per H kvar nere vid bäcken och försökte lyckan. Vid 19:00 när jaktlaget bröt för kaffe hade han fortfarande inte fått någon fisk. Jag utnyttjade pausen för kontroll av en ny laddning (med Sierra GK160gr kula). Anders gick ner till bäcken och sa att han skulle visa hur man gör. Men när jag kom till baka till skyttepaviljongen 10 min senare var han redan där utan fisk! Men han påstod att han hade haft ett ordentligt napp? Linn var vittne till det hela och hon brukar ju vara trovärdig men lite kunde man ju pika honom vid kaffet :-) När kaffet var urdrucket och tids- och arbetsschemat för hur vi skulle göra i ordning slakteriet var klart åkte de flesta hem. Själv gick jag ner för at hjälpa Per att få slut på masken. När Anders körde över bron stannade han för att prata lite och gick sedan ur bilen och tog den fiskeutrustning han lånat ut till Per efter fikat. Han ställde sig där han SAGT att det alltid fanns öring. Tredje gången han la ut masken i strömmen HÖGG EN HAVSÖRING som han fick upp!!  Ingen bjässe men en blank fin öring på några hekto, klart över minimimåttet. Efter detta kan allstå Anders W fortsätta att berätta om alla "idiotsäkra fiskeställen" utan att Per H eller jag kan säga mer än oooh  :-o
Den enda fisk jag lyckats få på senare tid är laken på vinterfiske någon enstaka gädda.
 

Lake: Resultat av en januarikväll på isenNilsson med gräsandBlivande Ansjovis Gädda/tagen på vobbler
 
 
 

Tyck till i min gästbok!

Eller tyck till privat :-)

Åter till Min startsida