15/9 Vi har haft det första skarpa apporten för Linde.
Men först lite uppdatering av sommaren och hösten fram till dess
Den 6 juli var vi ner på en träff med Herrskapets Kennel. Tyvärr fick vi mer ris än ros vilket jag tyckte var lite trist då Linde var duktig och provade att apportera fågel för första gången. Vi hade bara tränat på dummies och vingar här hemma men han tog rapphönan utan att tveka och kom till mig med den.
Även vattenapporten fungerade väldigt bra och han lydde mina tecken och kommandon samt var positiv till allt nytt. Visst, han drog i kopplet och ville hälsa på alla andra hundar men var aldrig sur.
Anders Landin var också där och visade hur långt han kommit med sin valp, som var väldigt duktig. Han fick också visa med Linde hur man gör för att en hund inte ska dra men det var ingen metod jag kommer att använda. Den var för hårdhänt för att jag skulle kunna applicera den vettigt.
Vi har annars hunnit med att segla och fiska med Linde och Assar.
Linde och jag tog även en Fjällträning med SVK J/V i Ljungdalsfjällen för att få lite fågelkontakter, vilket vi missat på min vanliga mark. Tyvärr var det mindre ripa än vad vi hoppats och första dagen hade vi totalt tre kontakter på åtta hundar. Andra dagen vi var ut var det något bättre och Linde kunde i alla fall skrämma en flock ute på en myr, men även den dagen var det få kontakter med ripa.
Varit upp till Jaktmarken ett flertal gånger och bara sett enstaka fåglar, plus en tjäderkull från vägen vid ett av tillfällena.
Provade en annan jaktmark närmre Sollefteå och hade faktiskt flera kontakter samma dag med några höns kackel. Tyvärr gjorde Linde illa sig, jag hörde hur han skrek till en bit in i skogen och sedan gnällde högt av smärta. Så jag rusade in i sumpskogen och hittade honom ca 20m bort liggande i en grop och kunde inte resa sig upp p.g.a. höger framben. Så jag tog bössa och väska på ryggen och försökte bära ut honom men fastnade i grenar och trampade fel så jag var tvungen att sätta ner honom och låta honom halta bakom mig. Han haltade nästan hela vägen till bilen. ca 80m bort. Framme vid vägkanten flög det upp en orrhöna varvid hältan helt glömdes bort tillfälligt. den var helt borta efter två dagar.
Under älgjakten fick de vackert sitta kvar i bilen då det inte blev något eftersök eller liten såt som skulle gås igenom. Vi sköt tre älgar och sparade två till oktober jakten. Bild från när bror och hans labrador var med på jakt samt bild på resultatet av årets älgjakt.
Då vi slaktade redan på onsdagen så gjorde vi en tur upp jaktmarken på torsdagen och skrämde lite fågel och Husse.
Linde försvann och var borta i drygt 45min utan gps och utan jag hade en aning vart han tagit vägen.
Jag hann bli riktigt orolig och gå tillbaka till bilen utan att se honom Så Bilbo och jag återvände längs vägen och stannade ovanför myren där han försvunnit, ivrigt visslande och ropande efter Linde. Började fundera på om jag inte hade hört en bildörr långt borta.... Då han plötsligt dyker upp längre bort på vägen och glatt kommer rusande till oss.
Efter detta så flyttade vi på oss och Linde fick gps:en och Bilbo fick stanna i bilen. Hittade inget i skogen men när vi kom fram till några nästan igenväxta lägdor så stötte jag en morkulla, Hade inte en chans att skjuta men blev lite på spänn. Så när en till flög upp så knäppte jag den och när Linde kom rusande så kalla jag in honom och riktade in honom mot där morkullan fallit mellan några granar. Skickade iväg honom med apport och ställde undan bössa och väska för att följa efter och se hur han jobba med en nyskjuten fågel.
När jag kommer in mellan granarna så möter han mig med morkullan i munnen och lägger ner den när han ser mig. STOR GLÄDJE och massor med beröm och vi tittar på morkullan och jag berättar vilken duktig hund han är.
Vi fortsätter ner mot sjön utan att se något mer och är på väg tillbaka när jag får ett sms från samordnaren om att det siktats en varg i närheten. vi packar ihop och åker hem fruktansvärt tacksam över att han inte skicka sms:et när Linde var borta.....
4/6 Våren har helt gått som Valpens tid.
Julen 2022 Började Bilbo tappa hår men efter tips om laxolja blev det bättre.
Våren 2023 fick han en knöl på vänster bog, vi hörde med Veterinär och det visade sig bara vara en fettknöl men vi blev ändå oroliga och började fundera på en lillebror åt honom då han ändå fyllde 10 år den våren.
I december hörde jag av mig till Herrskapets kennel då jag såg att de genomfört en Parning och det var den kenneln som Bilbos pappa kom från och Bilbo har varit så otrolig snäll och fin så ville vi gärna ha en valp av hans släktlinje. Den 28 Januari föddes så den valpkullen som vi kunde få en valp ur och vi började förbereda oss.
Då Herrskapets kennel verkligen satsar på att få fram meriterade jakthundar för fågel så var Torun Brate bakom Herrskapets kennel verkligen noga med att vi kunde fylla upp kraven som Matte och Husse åt Valpen.
I början av mars åkte vi ner och tittade på valparna hemma hos Torun. Vi övernattade i Falun hos dottern som sen följde med och tittade på valparna. Väldigt fina och trevliga valpar och en jätte lugn och social tik som vi fotograferade från alla vinklar.
Torun bjöd på kaffe och berättade vad hon förväntade sig av oss som hundägare till den den mest meriterade valpkullen KLM i Sverige.
Vi blev godkända som ägare efter att jag berättat att jag Kände Kenth i Häggdånger och tänkte ta råd och lektioner med honom.
Den 24 mars hämtade vi hem ”Herrskapets Lind” som var namnet på vår valp. Vi åkte hemåt med honom och Cecilia i Baksätet där han även hade en bur att krypa in i.
Tyvärr uppskattade inte Bilbo till fullo sin lillebror, utan stod ut med honom var, kanske en bättre beskrivning.
Tog ganska mycket jobb med att få honom rumsren och jag tillbringade många nätter med honom ute väntande på att han skulle sätta sig. På pluskontot får sägas att han lärde sig snabbt var tomtgränsen går och höll den hyfsat med hjälp av våra nej och Bilbos ledning.
Vid 12 veckor fick han sina sprutor och vid 13 åkte vid och hälsade på Kenth utanför Härnösand. ”Linde” som vi nu kallar valpen fick mycket beröm och vi fick en hel del tips som vi kunde jobba med. Som Kenth sa ” det är inte hunden som gör fel utan ni som är otydliga”.
Vi har nu vid fyra månaders ålder en fin och glad valp som älskar att simma och fungerar hyfsat med Bilbo.
På jaktsidan tog jag med honom upp till Björnbäck där han fick söka av dikena längs skogsbilvägarna och lyckades själv hitta och stöta upp två orrhönor så det lovar gott. Bilbo har under tiden fått följa med upp på bäverjakt och kunde både visa mig att det kom en bäver simmande i ån bredvid vägen när jag satt och spanade bort mot hyddan. Han kunde sedan även apportera bävern som låg med bara fötterna stickande upp i ån. Tyvärr vaknade bävern till när Bilbo högg tag i den varefter han släpade i land den på andra sidan ån. När jag ropade att han skulle komma över med den till min sida drog han den bara längre upp på sin sida.
Fisket har blivit lidande men jag har varit ut några få stunder utan att få hem något till köket annat än några abborrar när jag letade sik.
7/1 Utterspaning
Senaste tiden har vi titta lite extra på isen vid slussen då vi efter tips såg en utter springa längs iskanten.
Ikväll under hundpromenaden så var det en mörk klump som rörde sig på isen vid slussen. Vi stannade och spande och fick det till två uttrar. Frun hade med sig telefonen och filmade uttrarna. Kanske inte den skarpaste filmen, men tillräckligt för att det helt klart går att se att det är två uttrar. Här är en skärmdump från filmen.
6/1 Varit för kallt för några utflykter ännu!
Minus tjugosju grader Celsius
